Egentligen hade jag bestämt mig för att gå hem direkt efter högmässan, äta en tallrik fil och sedan äntligen ta tag i skrivandet av en text. Istället blev det en trevlig söndagslunch med ett par goda vänner på restaurangen Viking på Hornsgatan. Och väl hemkommen känner jag inte alls för att göra något annat än att fortsätta att helga vilodagen!
Denna började fint, med promenad längs Årstaviken och Gomorron Världen i lurarna. För den som känner till Stockholm, kan jag verkligen rekommendera denna del av stan. Särskilt såhär i skiftet mellan sommar och höst med alla vackra färger och det glittrande vattnet. Och sedan alltså restaurangen Viking, som är en riktig svensk sylta i ordets bästa bemärkelse. Påminner om gamla vägkrogen Tre snäckor i Hedemora, med Fläskfilé Oscar och Plankstek på menyn. Toaletten har kvar sitt bruna originalkakel och brunblommiga golv. MEN till min sorg upptäckte jag i dag att den underbara, långt ifrån obefläckade, heltäckningsmattan i restaurangen hade bytts ut mot trist klinker...
Samtalsämnet under lunchen var till att börja med detsamma som det vid kyrkkaffet; ny kyrkoherde i Maria Magdalena församling. Själv har jag ingen större insyn i det hela, men glädjer mig liksom alla andra åt att vi fick så många sökande till tjänsten. Förstås jätteviktigt att vi får en präst som kan fortsätta att utveckla verksamheten i nära samverkan med de förtroendevalda och församlingens alla duktiga medarbetare. Förväntningarna är många på den nya eller nye kyrkoherden; duktig predikant och liturg, omvittnat skicklig chef med administrativ talang, lagom traditionsmedveten (läs: rör för Guds skull inte Fader vår och Litanian!), utåtriktad och samhällstillvänd.
Maria Magdalena är Söders äldsta församling och den minsta till ytan. Som den lokalpatriot jag är, hävdar jag naturligtvis att vår kyrka den finaste och att man blir så bortskämd med vackra, värdiga och välkomponerade gudstjänster att man knappt kan fira högmässa någon annanstans utan att bli besviken. Till saken hör också att vi har förstklassiga organister (två stycken) och för det mesta väldigt bra körsång (alltid minst en kvartett). Så med andra ord är det kanske inte så förvånande att antalet sökande till kyrkoherdetjänsten var så stort. Det är bara att önska den lilla rekryteringskommittén och sedan kyrkorådet lycka till i arbetet.
Nu ska jag nog ta och läsa färdigt SvD och DN och än en gång glädja mig åt dagens Sifo som visar att den s-ledda oppositionen håller ställningarna gentemot den m-ledda regeringen. Det blir ju bara mer och mer spännande det här!
